Human relations movement handlar om att studera gruppbeteende i specifika arbetsgrupper.
Arbetssociologer och psykologer studerade faktorer med taylorismen som kunde tänkas påverka produktiviteten. Man införde en arbetsorganisation som var mer inriktad på mänskliga faktorer.[1]
Fyra förenklade punkter som sammanfattar human relations rörelsen:[2]
- Det ska inte bara vara ledningen som bestämmer hur mycket som ska produceras utan även själva arbetsgruppen ska vara med och bestämma på grund av sociala normer.
- Beröm, hot och tillsägelser påverkar arbetarnas sätt att arbeta. Arbetaren vill ha uppmärksamhet, trygghet och intresse och inte bara pengar.
- Den enskilda individen påverkas mycket av vad de andra i gruppen tycker och säger.
- En formell och informell ledare har tillsammans stor betydelse för att genomdriva gruppnormer. De anger minimi- och maximiprestationer.
Referenser