Varmt tillgiven sin ätts stamland, vars språk han lärde sig behärska, ägnade han sina bästa krafter åt Island. Han stod emellertid i en pinsam ställning mellan ett på sin rätt yrkande folk och danska regeringen. Likväl tröttnade han inte på att mäkla mellan dem bägge, och han hade till en väsentlig del förtjänsten av 1874 års författningslag om Islands särskilda angelägenheter. Också vann han starka sympatier hos det isländska folket.
