Hertigdömet Braunschweig-Lüneburg (på tyska Herzogtum Braunschweig-Lüneburg), egentligen Hertigdömet Braunschweig och Lüneburg (Braunschweig und Lüneburg), var ett tyskt hertigdöme. Det uppstod 1235 som welfarnas egendomar i hertigdömet Sachsen och gavs som riksförläning till Otto Barnet, som var sonson till kejsar Henrik Lejonet. Namnet kom från områdets största städer Braunschweig och Lüneburg.
När Henrik Lejonet blev förklarad fredlös 1180 förlorade titeln hertig av Sachsen och Bayern. Han levde sedan landsflyktig i flera år, men kunde därefter stanna kvar livet ut på de allodialgods han ärvt från moderns sida. För att söka försoning mellan ätterna Hohenstaufen och Welf överlät 1235 Henriks sonson Otto Barnet sina allodier till kejsar Fredrik II och förlänades i gengäld det nygrundade hertigdömet Braunschweig-Lüneburg, som bildats av de direkt överlåtna godsen och ytterligare större områden. Efter hans död 1252 efterträddes han av sönerna Albrekt den store och Johan, som gemensamt övertog regeringen. År 1269 delades hertigdömet, Albrekt fick den södra delen av landet med områdena vid Braunschweig och Johan erhöll den norra delen med egendomar kring Lüneburg. Städerna Braunschweig, till 1671, och Lüneburg, till 1512, kvarblev i hela släktens ägo. Albrekt den stores söner Wilhelm, Albrekt och Henrik lät 1291 i sin tur dela hertigdömet Braunschweig mellan sig i tre delar.
Delfurstendömenas historia
Hertigdömets och delfurstendömenas vidare historia kännetecknades av talrika delningar och förnyade sammanslagningar. De ständigt återuppståndna delstaterna, som statsrättsligt var furstendömen, fick som regel namn av sina respektive residens. Dynastins olika linjer kunde ärva varandra vid en linjes utslocknande. Under århundradenas lopp uppstod sålunda det gamla, mellersta och nya Huset Braunschweig, liksom det gamla, mellersta och nya Huset Lüneburg. Antalet samtidigt regerande deldynastier fluktuerade mellan två och fem.
Ernst August av Hannover erhöll 1692 kurfurstevärdighet som furste av Braunschweig-Lüneburg, och sedan sonen Georg Ludvig blivit kung av Storbritannien ingick Braunschweig-Lüneburg en personalunion med landet, något som ledde till återkommande konflikter med angränsande länder. Från 1692 kallades kurfurstendömet ofta Hannover. År 1719 förvärvade man Bremen-Verden från Sverige.[1]
Huset Welfs samtliga linjer förde från arvsdelningen 1269 fram till upplösningen av det Heliga romerska riket av tysk nation år 1806 vidare titeln hertig av Braunschweig-Lüneburg.
