Gunnar Brandell

Gunnar Brandell
Född	1 oktober 1916 Södertälje
Död	8 mars 1994 (77 år) Uppsala
Yrke	Litteraturhistoriker, författare
Nationalitet	Svensk
Språk	Svenska

Gunnar Brandell, född 1 oktober 1916 i Södertälje, död 8 mars 1994 i Uppsala, var en svensk litteraturhistoriker och journalist.

Biografi

Brandell växte upp i Uppsala, där han avlade studentexamen 1933 vid Uppsala högre allmänna läroverk och filosofisk ämbetsexamen 1936 vid Uppsala universitet. Han blev filosofie licentiat 1944 vid Stockholms högskola. Han var docent i litteraturhistoria vid Stockholms högskola/universitet 1950–1962, och promoverades till filosofie doktor 1951 vid Stockholms högskola.^[1]

Brandell var lärare vid Gästriklands folkhögskola 1936‒1946. Han var litteraturkritiker i Bonniers litterära magasin (BLM) (1938–1940) och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) (1940–1948). Under åren 1946–1948 var han utrikeskorrespondent i Paris för GHT. Han var chef för Svenska Dagbladets kulturavdelning under åren 1951–1962. År 1963 utnämndes han till professor i litteraturhistoria med poetik vid Uppsala universitet, en befattning som han innehade fram till pensioneringen år 1981.^[1]

Brandell var ledamot av Kungl. Vitterhetsakademin, Kungl. Vetenskaps-Societeten i Uppsala och Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala. Han var ordförande i Strindbergssällskapet 1965–1975.^[1]

Gunnar Brandell var son till Georg Brandell (1873–1958) och Alfrida, född Franck (1889–1969). Han var från 1937 gift med Kerstin Brandell, född Jönson (1909–2003).^[1]

Gunnar Brandell är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.^[2]

Verksamhet

Brandells författarskap har framför allt ägnats August Strindberg med bl.a. doktorsavhandlingen Strindbergs infernokris och biografin Strindberg – ett författarliv i fyra delar. Intresset för psykologiska och existentiella frågor har avsatt spår i form av essäsamlingar om nihilismen och om Sigmund Freud, liksom översättningar av existentialisten Albert Camus. Han författade även litteraturhistoriska översiktsverk, bl.a. Svensk litteratur 1870–1970.

Bibliografi (urval)

1937 – Bekännare och uppfostrare 1941 – ...och en ny jord 1943 – Den europeiska nihilismen 1949 – På Strindbergs vägar genom Frankrike 1950 – Strindbergs infernokris 1957 – Åttiotal och nittiotal 1958 – Svensk litteratur 1900–1950 1961 – Vid seklets källor 1966 – Konsten att citera 1969 – Skolreform och universitetskris 1970 – Freud och hans tid

1971 – Drama i tre avsnitt 1974 – Svensk litteratur 1870–1970, del 1 1975 – Svensk litteratur 1870–1970, del 2 1977 – Revolt i dikt 1983 – Strindberg – ett författarliv, del 3 1985 – Strindberg – ett författarliv, del 2 1987 – Strindberg – ett författarliv, del 1 1989 – Strindberg – ett författarliv, del 4 1989 – Tal på Övralid 1988 1993 – Nordiskt drama

Översättningar

• 1945 – Johan Huizinga: Den lekande människan (Homo ludens) (Natur & Kultur)
• 1947 – Albert Camus: Myten om Sisyfos (Le mythe de Sisyphe) (översatt tillsammans med Bengt John, Bonniers)
• 1953 – Albert Camus: Människans revolt (L'homme révolté) (Bonniers)

Priser och utmärkelser

• 1963 – Schückska priset
• 1988 – Övralidspriset

Källor

Noter

1. ^ [ ] Brandell, E Gunnar i Vem är det 1993
2. Gunnar Brandell på svenskagravar.se

Externa länkar

• Gunnar Brandell i Libris
• Gunnar Brandell på Digitalt Museum
• Gunnar Brandell: "Den mångsidige Alfred Nobel - Alfred Nobel och den litterära internationalismen" i John Rosén (red. 1995): Alfred Nobel, hans far och hans bröder Libris 2199564