Guillaume Diop, född 6 mars 2000 i Paris, [1]) är en fransk balettdansare. Han gick med i Parisoperans Balett 2018 och befordrades till étoile 2023, då han blev den första svarta personen att nå denna rang i kompaniets historia.[1]
I augusti 2024 tillkännagavs att Diop kommer uppträda på Kungliga Baletten i Stockholm, i huvudrollen för den nya uppsättningen Gustavia med koreografi av Pär Isberg.[2]
Uppväxt och utbildning
Diop föddes i det 18:e arrondissementet i Paris, med en fransk mor och en senegalesisk far.[3] Han började dansa vid fyra års ålder[3] och när han var tolv började han på Parisoperans balettskola.[4] Han deltog också i en sommarintensivkurs i den afroamerikanska Alvin Ailey American Dance Theatre i New York när han var 16, där han fick sitt personliga genombrott.[3][5]
Karriär
2018 fick Diop anställning på Parisoperans Balettkompani efter att ha gått dess balettskola i sex år.[6]
Diop gjorde sin debut i en huvudroll vid 21 års ålder, som Romeo i Nurejevs Romeo och Julia, inkallad som ersättare för en skadad huvuddansare. Vid den här tiden hade han ännu den lägsta rangen (quadrille),[4] och blev så den första quadrillen att dansa en huvudroll i ett stort balettverk sedan Mathilde Froustey 2003.[7] Han dansade också Bröllopets pas de deux från Törnrosa inom kompaniets Young Dancer-program,[7] där nyanställda dansare får möjlighet att visa sin talang genom att uppträda i större dansroller, och där han vann stort beröm.[4]
November 2021 befordrades Diop till nästa rang, coryphée. Han uppträdde då i fler huvudroller inklusive Basilio i Don Quijote, Solor i La Bayadère och Prins Siegfried i Svansjön,[8] varje gång som ersättare för indisponerade högre uppsatta dansare.[4] Kort sagt, Diop fick huvudroller trots att han inte var huvuddansare. Som följd befordrades han till sujet, den lägsta rangen av solodansare, i november 2022.[9]
Endast några månader senare, i mars 2023, befordrades den 23-åriga Diop till étoile, den högsta rangen vid Parisoperan. Därmed kringgick han rangen som premier danseur vilket är mycket ovanligt.[9] Samtidigt blev han den första svarta dansaren att nå den högsta rangen étoile i kompaniets 300-åriga historia.[1]
2024 uppträdde Diop vid den olympiska öppningsceremonin i Paris, då han dansade solo på taket till stadshuset Hôtel de Ville.[10]
Kamp mot rasdiskriminering
Diop har kämpat med att vara ensam mörkhyad i en värld dominerad av vita. I sin ungdom uppmuntrades han både av dansvärlden och föräldrarna att inte satsa på en danskarriär på grund av sin hudfärg - då fanns endast en icke-vit dansare vid Parisbaletten, vilket antydde att det skulle vara svårt att få jobb.[3][5] Att han inte hade någon motiverande förebild gjorde honom länge osäker på sitt karriärval.[3] Han fick dock den motivation och självsäkerhet han behövde under sommarkursen bland afroamerikaner på Alvin Ailey American Dance Company i New York. Efter den bestämde han sig för att satsa på en danskarriär och sökte in till Parisoperan.[5]
Senare när han gjort karriär har hans avancemang beskyllts vara positiv diskriminering, något han själv avvisar.[5]
I september 2020, som ett led i George Floyd-protesterna, skrev Diop, tillsammans med de fyra andra svarta dansarna i kompaniet, ett manifest med titeln "De la question race à l'Opéra de Paris" ("Rasfrågan på Operan i Paris"), som ifrågasatte vissa praxis inom operahuset och uppmuntrade till förändring mot rasdiskriminering.[4][11] Som respons tillkännagav generaldirektören för Parisoperan vissa åtgärder mot rasistiska karikatyrer,[11] och bland annat smink och kostymer anpassades åt dem kort därefter.[3]
Privatliv
Guillaume Diops far kommer från Senegal och modern från Auvergne i Frankrike. Han har en två år äldre syster[8] som var hans första inspiration till att börja dansa.[3] Han är uppvuxen och bor i Paris.[8]
Han har förutom Alvin Ailey nämnt den svenska ballerinan Nikisha Fogo som förebild.[8]
Utmärkelser
2021 fick Diop danspriset Cercle Carpeaux,[8] som tilldelas framstående unga corps de ballet-dansare på Parisoperan.[4]
2022 listades Diop som en av "30 under 30" av den franska upplagan av Vanity Fair.[12]
2023 var han en av Dance Magazines "25 to Watch".[13]
Referenser
