Gråbröstad sångare[3] (Phylloscopus maculipennis) är en liten fågel i familjen lövsångare inom ordningen tättingar.[4] Den häckar i bergsbelägna ek- och barrskogar i södra och sydöstra Asien. Beståndet anses vara livskraftigt.
Utseende
Gråbröstad sångare är en mycket liten fågel, med en kroppslängd på endast nio centimeter. Den har som namnet avslöjar karakteristiskt grått bröst och grå strupe. Vidare har den gul buk och flanker, vitt ögonbrynsstreck och hjässband, gul övergump och vitt på stjärten.[5]
Läte
Sången består av en behaglig visslad serie med samma ton, på engelska återgivet "ti-wee-ty wee-ty wee-ty" eller långsammare "whee-teew whee-teew". Lätet är ett vasst och diskant "tit", "zip", "swit" eller "zit", likt kungsfågelsångare.[6]
Utbredning och systematik
Gråbröstad sångare förekommer i Asien i Himalaya och i bergstrakter i södra Kina och norra Indokina. Den delas in i två underarter med följande utbredning:[4]
Lövsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[8] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Phylloscopidae. Lövsångarnas närmaste släktingar är familjerna cettior (Cettiidae), stjärtmesar (Aegithalidae) samt den nyligen urskilda afrikanska familjen hylior (Hyliidae).
Levnadssätt
Gråbröstad sångare är en mycket aktiv liten fågel som mest håller sig i trädtopparna där den söker efter småinsekter och larver. Den häckar i blandade ek- och barrskogar med tät undervegetation. Häckningsbiologin är dåligt känd, men häckningssäsongen verkar vara mellan mars och juli. Boet placeras upp till fem meter ovan mark, hängande från en gren. Den är en kortflyttare som efter häckning söker sig till lägre nivåer. Där uppträder den ofta i blandade artgrupper.[9]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.[10] I södra Kina är den ovanlig, ganska vanlig i Nepal och Indien, vanlig i Bhutan och mycket vanlig i nordvästra Thailand där den är begränsad till Doi Inthanon.[9]
Taxonomi och namn
Gråbröstad sångare beskrevs taxonomiskt av Edward Blyth 1867, under protonymetAbrornis maculipennis. Dess vetenskapliga artnamn maculipennis betyder "fläckvingad".[11]
^ [ab] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ [ab] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^ [ab] Clement, P. (2020). Ashy-throated Warbler (Phylloscopus maculipennis), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.astwar2.01
^Alström, P. (2018). ”Complete species-level phylogeny of the leaf warbler (Aves: Phylloscopidae) radiation”. Molecular Phylogenetics and Evolution 126: sid. 141-152. doi:10.1016/j.ympev.2018.03.031.
^ [ab] Clement, P. (2018). Ashy-throated Warbler (Phylloscopus maculipennis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58877 21 september 2018).
^Baker, K. 1997. Warblers of Europe, Asia and North Africa. Princeton University Press, Princeton.
^James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4