Earlen av Bristol var först Karl I:s motståndare, men svängde om i samband med processen mot Stafford 1641. Han blev därefter en av Karl I:s intimaste och äventyrligaste rådgivare, och förde efter dennes fall ett kringflackande liv på kontinenten. Han återvände med Karl II och var en av Clarendons ivrigaste motståndare. Han har av sin samtid beskrivits som högt begåvad men hållningslös.
