Gamla fördraget[1] (isländska: Gamli sáttmáli) var ett avtal som slöts mellan Norge och Island. Det utarbetades under åren 1262-1264 av de isländska hövdingarna, samt Norges kung Håkon Håkonsson samt hans son Magnus Lagaböter. Det förnyades 1302 under kung Håkon Magnusson, ledde i sin tur till Islands union med Danmark 1380, inträdde i Kalmarunionen 1397 och slutligen, efter Freden i Kiel 1814, till den union mellan Island och Danmark helt som bröts först 1944.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 2 november 2012.
Fotnoter
