Fabri var, efter en tids prästtjänst i närheten av Würzburg, 1857–84 inspektor vid Rhenmissionen i Barmen och blev 1889honorärprofessor i Bonn. Han skrev bland annat: Briefe gegen den Materialismus (Stuttgart 1856, 2:a upplagan 1864); Die politische Lage und die Zukunft der evangelischen Kirche in Deutschland (anonymGotha 1867, 3:e upplagan 1874) och Staat und Kirche (3:e upplagan., samma plats 1872), båda återutgivna i Kirchenpolitischen Schriften (samma plats 1874); Wie weiter? Kirchenpolitische Betrachtungen zum Ende des Kulturkampfes (samma plats 1887). Hans skrift Bedarf Deutschland der Kolonien? (3:e upplagan, Gotha 1884) var betydelsefull i den kolonialpolitiska debatten, likom hans sista skrift: Fünf Jahre deutscher Kolonialpolitik (samma plats 1889), där han ånyo belyste såväl framgångar som misstag. Brev ur hans kvarlåtenskap kom ut under titeln: Im Lenz der Liebe (utgivna av Emil Frommel, Berlin 1895).
