Freden i Oslo

Folkungatiden Sveriges historia 1250-1389

Föregås av Förhistorien Valdemar Birgersson 1250-1275 Slaget vid Herrevadsbro Slaget vid Hova Magnus Ladulås 1275–1290 Tredje folkungaupproret Birger Magnusson 1290–1318 Håtunaleken Freden i Oslo Freden i Helsingborg Nyköpings gästabud Magnus Eriksson 1319-1364 Digerdöden i Sverige Upproret mot Magnus Eriksson Albrekt av Mecklenburg 1364–1389 Slaget vid Åsle Fortsättning: Sverige under Kalmarunionens tid Redigera

Freden i Oslo var ett fredsfördrag mellan Norge och Sverige under hertig Erik som slöts i Oslo 22 mars 1310. Freden bekräftade stilleståndet i Stenjö 12 mars som stoppade krigshändelserna mellan länderna. Borgarna Kungahälla, Varberg och Hunehals återlämnades till Norge. Hertig Erik erkändes som norsk tronföljare om kung Håkon skulle dö utan manlig arvinge och återupprättade förlovningen mellan kung Håkons dotter Ingeborg och hertig Erik. Dessutom upprättades ett försvarsförbund mellan Sverige och Norge. Detta anses ha varit en stark påtryckning på Danmark inför de förestående fredsförhanligarna i Helsingborg (se freden i Helsingborg).

Se även

• Andra brödrastriden
• Sveriges hertigdömen
• Älvsyssel

Källor

• Sundberg, Ulf: Svenska freder och stillestånd 1249-1814 (1997)