Folkpop är en eller flera blandformer av folkmusik och popmusik. Det syftar antingen på nyskapad folkmusik med svepande poparrangemang, eller på pop med intima och akustiska folkmusikliknande arrangemang. Folkpop utvecklades under 1960-talets folkrock-boom (i bland annat USA).[1] Den har inte utpräglade rockgitarrarrangemang utan är mjukare i tonen.[2]
Historik
Bakgrund
Folkpop spelas i många delar världen och bland annat i Amerika och Europa (inklusive Balkan). Artister som producerat denna typ av musik inkluderar Simon and Garfunkel, Don McLean, America, Lobo, Jim Croce, Seals & Crofts, England Dan & John Ford Corley, och Loggins & Mesina. I västvärlden utvecklades genren under 1960-talet, vid sidan av folkrocken, och singer-songwriter-producenter som Bob Dylan, Neil Young, Joni Mitchell och Buffy St. Mary kan beskrivas som folkpopartister.[3] Genren var populär fram till discomusiken tog över fram mot slutet av 1970-talet.
1980- och 1990-talet
1980-talet var en nedgångsperiod för den här typen av musiken. Enstaka artister som Steve Goodman (med 1984 års Go, Cubs, Go") nådde framgångar med folkpop under decenniet.
På Balkan i Sydösteuropa är folkpop en samlingsterm för olika typer av lokal populärmusik som blandad pop, folkmusik och etniskt färgad musk. En hel del av den här musiken kan definieras som en blandning av traditionell regional folkmusik och danspop. Musiken har också influenser från arabisk musik, zigenarmusik, orientaliskt färgad turkisk pop och israelisk mizrahi-musik.
En annan genrebeteckning som är vanlig i bland annat Sverige, Norge och Irland är etno. Här är kopplingen till äldre urfolksmusik tydligare, i Skandinavien ofta i form av samisk musik och i Irland i form av keltisk musik. Artister som Garmarna, Roger Pontare, Sarek och Riverdance är några av artisterna som verkar inom denna tradition, som ibland ses som del av den svårdefinierade musikformen "världsmusik".
.png)
