PROFILBARU.COM

Florenslistan, Florenslängden eller Florensdokumentet är en avskrift i Biblioteca Medicea Laurenziana i Florens från omkring 1119–1124, som ursprungligen ingick i en påvlig skrivelse från 1103. Avskriften är troligen författad av en benediktinermunk i Italien och den trycktes först 1866. Vetenskapliga kommentarer har gjorts av Sven Tunberg (1913), Arne Palmqvist (1961), Tore Nyberg (1991)^[1] och Christian Lovén (2020).

Listan är en förteckning över franska, spanska, polska och skandinaviska biskopssäten. I listan nämns arton skandinaviska städer: åtta i Danmark, tre städer i Norge, sju städer i Sverige. Därutöver nämns femton landskap, lat. Nomina insularum de regno sueuorum, sv. "namn på öar i svearnas kungarike".^[2]

Forskare har sett Florenslistan som en förteckning över etablerade svenska stift vid 1100-talets början, men även som en lista inför en planerad indelning. En hypotes är att en konkurrenssituation förelåg mellan Sigtuna och Uppsala, att Sigtuna stod ärkebiskopen i Lund och därmed Rom nära medan biskopen i Uppsala som hade utnämnts av ärkebiskopen av Hamburg-Bremen därmed var förbunden med den kejserliga tyska kyrkan.^[3]

Ärkebiskopsätet i Lund

Biskopsäten i Norge

Biskopssäten i Sverige

Landskap i svearnas kungarike

Se även

Historikerstriden om Findia och Hestia

Litteratur

Christian Lovén, Florenslängden. Den äldsta förteckningen över de svenska stiften, utg. av Strängnäs stiftshistoriska sällskap, Örebro, 2020. ISBN 978-91-519-3031-2.
Tore Nyberg, "Adam av Bremen och Florenslistan" i: Scandia 1991
Arne Palmqvist1, 1961., Kyrkans enhet och papalismen. (Studia historico-ecclesiastica Upsaliensia 1.) 1961.

Referenser

Noter

^ Tore Nyberg (1991). ”Adam av Bremen och Florenslistan”. Scandia. http://journals.lub.lu.se/index.php/scandia/article/view/1048/833.
^ Christian Lovén (2020), Florenslängden, s. 7-12
^ Henrik Janson (1999), Till frågan om Svearikets vagga. Västergötlands Hembygdsförbund, s. 126f
^ "Gothica australis" betyder bokstavligen "Södergötland", ett namn som inte förekommer i andra källor och bildar ett märkligt motsatspar med "Gothica occidentalis", "Västergötland". En vanlig förklaring är att "australis" helt enkelt är en felöversättning av det nordiska "austr"/"öster", men andra hypoteser har framkastats, se t.ex. Nyberg, s. 172f.