Fjällkronad stubbstjärt[2] (Urosphena squameiceps) är en liten asiatiskfågel i familjen cettisångare inom ordningen tättingar.[3] Den häckar i sydöstra Ryssland, nordöstra Kina, Korea och Japan. Vintertid flyttar den till Sydostasien. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Utseende och läte
Fjällkronad stubbstjärt är en liten (9,5-10,5 cm) och knubbig fågel med tunn, spetsig näbb och som namnet avslöjar mycket kort stjärt. Ovansidan är rödbrun och undersidan vit. Fötter och ben är blekrosa. På huvudet syns ett mycket långt ögonbrynsstreck ovan ett tydligt svart ögonstreck. Sången som hörs på häckplats är ett diskant cikadaliknande "see-see-see-see-see-see".[4][5]
Fjällkronad stubbstjärt placerades tidigare i den stora familjen sångare (Sylviidae). DNA-studier[7] har dock visat att arterna i familjen inte är varandras närmaste släktingar och har därför delats upp i ett antal mindre familjer. Manchurisk stubbstjärt med släktingar förs idag till familjen cettior (Cettiidae[8] eller Scotocercidae[3]) som är nära släkt med den likaledes utbrytna familjen lövsångare (Phylloscopidae) men också med familjen stjärtmesar (Aegithalidae).[3] Även de två afrikanska hyliorna, numera urskilda i egna familjen Hyliidae, anses höra till gruppen.
Levnadssätt
Fjällkronad stubbstjärt förekommer i tät undervegetation som dvärgbambu i låglänta barr- och blandskogar. Den födosöker på marken eller i tät växtlighet efter ryggradslösa djur och larver och är mycket svår att få syn på. Fågeln häckar från slutet av april till juli, ofta kooperativt där andra individer hjälper paret med att ta hand om ungarna.[4]
Manchurisk stubbstjärt fotograferad i Komatsu, Ishikawa, Japan
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.[9]
^ [abc] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
^ [abcde] Clement, P. (2018). Asian Stubtail (Urosphena squameiceps). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58732 15 november 2018).
^ [ab] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^Jensen, A. E., T. H. Fisher, and R. O. Hutchinson (2015). Notable new bird records from the Philippines. Forktail 31:24–36.
^Alström, P.; Ericson, P.G.P.; Olsson, U. & Sundberg, P. (2006): Phylogeny and classification of the avian superfamily Sylvioidea. Molecular Phylogenetics and Evolution38(2): 381–397. doi:10.1016/j.ympev.2005.05.015PDF fulltextArkiverad 27 juni 2021 hämtat från the Wayback Machine.
^Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
^Baker, K. 1997. Warblers of Europe, Asia and North Africa. Princeton University Press, Princeton.
