PROFILBARU.COM

	Kvalificerade till gruppspelsomgången i Champions League 1999/2000.
	Kvalificerade till tredje kvalificeringsomgången i Champions League 1999/2000.
	Kvalificerade till första omgången av Uefacupen 1999/2000.
	Kvalificerade till Intertotocupen 1999.
	Nerflyttad.

FA Premier League
Nation	England
Datum	15 augusti 1998–16 maj 1999
Nya lag för säsongen	Middlesbrough; Nottingham Forest; Charlton Athletic
Vinnare	Manchester United; 5:e Premier League titeln; 12:e Engelska titeln
Nedflyttade	Charlton Athletic; Blackburn Rovers; Nottingham Forest
Champions League	Manchester United; Arsenal; Chelsea
Uefacupen	Leeds United; Tottenham Hotspur; Newcastle United
Intertotocupen	West Ham United
Statistik
Spelade matcher	380
Totalt antal mål	959 (2,5 per match)
Bästa målgörare	Jimmy Floyd Hasselbaink, 18 mål; Michael Owen, 18 mål; Dwight Yorke
Största hemmavinst	Liverpool-Southampton 7–1; (16 januari 1999); Everton-West Ham United; (8 maj 1999)
Största bortavinst	Nottingham Forest-Manchester United 1-8; (6 februari 1999)
Målrikaste match	Nottingham Forest-Manchester United 1-8; (6 februari 1999) (9 mål)
Flest vunna matcher i rad	7 matcher; Leeds United
Flest obesegrade matcher	21 matcher; Chelsea
Flest matcher utan vinst	8 matcher; Charlton Athletic
Flest förlorade i rad	19 matcher; Nottingham Forest
Högsta åskådarantal	55 316; Manchester United-Southampton; (27 februari 1999)
Lägsta åskådarantal	11 717; Wimbledon-Coventry City; (5 december 1998)
	← 1997/1998 1999/2000 →

FA Premier League 1998/1999 vanns av Manchester United.

Personal och dräkter

(Per den 16 maj 1999)

Lag	Manager	Lagkapten	Dräkttillverkare	Tröjsponsor
Arsenal	Arsène Wenger	Tony Adams	Nike	JVC
Aston Villa	John Gregory	Gareth Southgate	Reebok	LDV Vans
Blackburn Rovers	Brian Kidd	Garry Flitcroft	Uhlsport	CIS
Charlton Athletic	Alan Curbishley	Mark Kinsella	Le Coq Sportif	Mesh Computers
Chelsea	Gianluca Vialli	Dennis Wise	Umbro	Autoglass
Coventry City	Gordon Strachan	Gary McAllister	Le Coq Sportif	Subaru
Derby County	Jim Smith	Igor Štimac	Puma	EDS
Everton	Walter Smith	Dave Watson	Umbro	One2One
Leeds United	David O'Leary	Lucas Radebe	Puma	Packard Bell
Leicester City	Martin O'Neill	Steve Walsh	Fox Leisure	Walkers
Liverpool	Gérard Houllier	Paul Ince	Reebok	Carlsberg
Manchester United	Alex Ferguson	Roy Keane	Umbro	Sharp
Middlesbrough	Bryan Robson	Andy Townsend	Erreà	Cellnet
Newcastle United	Ruud Gullit	Alan Shearer	Adidas	Newcastle Brown Ale
Nottingham Forest	Ron Atkinson	Steve Chettle	Umbro	Pinnacle Industries
Sheffield Wednesday	Danny Wilson	Peter Atherton	Puma	Sanderson
Southampton	Dave Jones	Matt Le Tissier	Pony	Sanderson
Tottenham Hotspur	George Graham	Sol Campbell	Pony	Hewlett-Packard
West Ham United	Harry Redknapp	Steve Lomas	Pony	Dr. Martens
Wimbledon	Terry Burton Mick Harford (tillfällig)	Robbie Earle	Lotto	Elonex

Ledningsförändringar

Liverpool hade tidigare den franske landslagstränaren Gérard Houllier tillsammans med Roy Evans vid början av säsongen, men Evans avgick i november och Houllier har hela ansvaret

Tottenham Hotspur sparkade Christian Gross i september efter mindre än ett år som ansvarig. Hans ersättare var George Graham från Leeds United, som själv blev ersatt av assistenten David O'Leary

Newcastle United sparkade Kenny Dalglish i början av säsongen, han blev ersatt av Ruud Gullit

Everton utsåg Walter Smith som Howard Kendalls efterträdare

Blackburn Rovers sparkade Roy Hodgson i november, då de var i botten av tabellen. Assistenten i Manchester United Brian Kidd ersatte honom.

Nottingham Forest sparkade Dave Bassett i januari och satte in Ron Atkinson till slutet av säsongen, han pensionerade sig då han inte klarade av att rädda Forest från att bli nedflyttat. David Platt blev utsedd som manager.

Wimbledons manager Joe Kinnear avgick på grund av hälsoproblem i mars. Tränarna Mick Harford och Terry Burton tog ledningen till slutet av säsongen, när Norges tränare Egil Olsen blev utnämnd som manager.

Tabell

Denna tabell: visa • redigera

Nr	Lag	S	V	O	F	GM	IM	MS	P
1	Manchester United	38	22	13	3	80	37	+43	79
2	Arsenal (RM)	38	22	12	4	59	17	+42	78
3	Chelsea	38	20	15	3	57	30	+27	75
4	Leeds United	38	18	13	7	62	34	+28	67
5	West Ham United	38	16	9	13	46	53	−7	57
6	Aston Villa	38	15	10	13	51	46	+5	55
7	Liverpool	38	15	9	14	68	49	+19	54
8	Derby County	38	13	13	12	40	45	−5	52
9	Middlesbrough (U)	38	12	15	11	48	54	−6	51
10	Leicester City	38	12	13	13	40	46	−6	49
11	Tottenham Hotspur^[a]	38	11	14	13	47	50	−3	47
12	Sheffield Wednesday	38	13	7	18	41	42	−1	46
13	Newcastle United ^[b]	38	11	13	14	48	54	−6	46
14	Everton	38	11	10	17	42	47	−5	43
15	Coventry City	38	11	9	18	39	51	−12	42
16	Wimbledon	38	10	12	16	40	63	−23	42
17	Southampton	38	11	8	19	37	64	−27	41
18	Charlton Athletic (U)	38	8	12	18	41	56	−15	36
19	Blackburn Rovers	38	7	14	17	38	52	−14	35
20	Nottingham Forest (U)	38	7	9	22	35	69	−34	30

Anmärkningslista

^ Tottenham Hotspur kvalificerade sig för Uefacupen som ligacupmästare.
^ Newcastle United kvalificerade sig för Uefacupen som finallag i FA-cupen. Manchester United vann finalen, men var redan kvalificerat för Champions League.

Referenser

^ [a b c d] ”English Premier League 1998-99”. statto.com. Arkiverad från originalet den 9 september 2018. https://web.archive.org/web/20180909222252/http://www.statto.com/football/stats/england/premier-league/1998-1999/longest-sequence/full#. Läst 13 mars 2015.

[2] Tottenham Hotspur kvalificerade sig för Uefacupen som ligacupmästare.

[3] Newcastle United kvalificerade sig för Uefacupen som finallag i FA-cupen. Manchester United vann finalen, men var redan kvalificerat för Champions League.

[stats-1] [a b c d] ”English Premier League 1998-99”. statto.com. Arkiverad från originalet den 9 september 2018. https://web.archive.org/web/20180909222252/http://www.statto.com/football/stats/england/premier-league/1998-1999/longest-sequence/full#. Läst 13 mars 2015.

[1]

[a]

[b]