Schweninger var docent i patologiskanatomi och allmän patologi i München, då han lyckades återställa Otto von Bismarck från en ytterst svår sjukdom och blev i anledning därav e.o. professor i Berlin 1884. Hans patologisk-anatomiska, diagnostiska och terapeutiska avhandlingar utgavs samlade under titeln Gesammelte Arbeiten (1886). År 1886 anlade han i Heidelberg ett sanatorium, där sjukdomar av alla slag behandlades enligt hans kurmetoder.
