På sommaren 1920 blev han knuten till Råsunda friluftsteater samt på vintern samma år till Leopold Edins sällskap, där han fäste uppmärksamheten vid sig som Jack Chesney i Charleys tant. Han skrev även tiotalet folklustspel, det första var Smugglarkungen (1929). 1932–1937 var han knuten till Folkets hus teatern som drevs av Ragnar Klange som en i huvudsak revyteater. Som Loffe var han ofta en Ekenkis och imiterade ekensnack (gammal stockholmsdialekt). Han fick sitt genombrott 1934 i Kar de Mumma-revyn med monologen "Fotbollsakademin", vilket gjorde honom till hela Sveriges "Kisen".[3]