Eldslandet (spanska: Tierra del Fuego) är en ögrupp vid sydspetsen av Sydamerika. Magellans sund skiljer öarna från kontinenten. Östliga delen tillhör Argentina med omkring 133 000 invånare och västliga delen Chile med ungefär 6 656 invånare. Ytan för samtliga öar är 71 500 km². Huvudön Isla Grande de Tierra del Fuego är cirka 47 000 km² stor.
Ögruppen fick namnet Eldslandet av Ferdinand Magellan efter de många brasor som tändes av ursprungsbefolkningen, selk'nam.
Sydamerikas sydligaste punkt, Kap Horn, finns i Eldslandet.
Eldslandet omfattar huvudön Isla Grande de Tierra del Fuego där den västliga halvan tillhör Chile och den östliga Argentina. Från bergskedjan Darwin i sydväst leder många glaciärer ner i havet. Den högsta toppen är Mount Darwin på 2488 m ö.h.[1]
Beaglekanalen avskiljer huvudön från arkipelagen ”Tierra del Fuego” med öarna
Hoste och Navarino och en rad mindre öar. Längre söderut ligger den sydligaste udden Kap Horn.[2]
På huvudön ligger staden Porvenir, provinsen Tierra del Fuego. På ön Navarino ligger Puerto Williams och byn Puerto Toro.
Klimatet
Klimatet är av subantarktisk havskaraktär med ganska korta, kyliga och regniga somrar, jämförbart med klimatet på Island och Färöarna. Dessa öar ligger mycket längre från ekvatorn, men värms upp av Golfströmmen.
Innan Ferdinand Magellans upptäckte Eldslandet var öarna bebodda av jägar-samlarfolk såsom selk'nam, kawésqar (alakaluf), haush och yahgan. De levde på ett överflöd av landdjur och marina däggdjur, skaldjur och fiskar. Vid stränderna gjorde de upp eld för att koka och tillreda sin fångst. Överallt brann eldar och därav fick arkipelagen sitt namn.
När fartygen blev större var det lättare att kryssa mot vinden i havet söder om Eldslandet. Men sjöfararna fruktade vattnen söder om Kap Horn och därför var det inte lockande att kolonisera arkipelagen. Först på 1800-talet började kolonisatörer bosätta sig på Eldslandet. I deras följe kom engelska missionärer för att frälsa ursprungsbefolkningen. Samtidigt började Chile och Argentina etablera sin närvaro i området. De byggde stora lantgårdar och bedrev boskapsskötsel med främst får och guanaco.[4] Konflikter med selk'nam och de andra indianfolken uppstod. Missionärer införde klädtvång, vilket blev hygieniskt förödande. Européerna kom också med smittsamma sjukdomar för vilket ursprungsbefolkningen inte hade något immunförsvar.
Engström Christer, Marklund Kari, red (1989-1996). Nationalencyklopedin: ett uppslagsverk på vetenskaplig grund utarbetat på initiativ av Statens kulturråd. Höganäs: Bra böcker. Libris8211184. ISBN 91-7024-619-X
Bernhardson, Wayne (2005) (på engelska). Patagonia: [including the Falkland islands]. Moon handbooks. Emeryville, Calif.: Avalon Travel. Libris11384002. ISBN 1-56691-613-5
.jpg)
