Egyptens femte dynasti varade omkring 2465–2323 f.Kr. Dynastin räknas till det Gamla riket i det forntida Egypten.
I övergången till den femte dynastin skedde en förändring av kungaideologin där solguden Ra gavs en mer framträdande roll. Detta reflekterades i en sägen ur Westcar-papyrusen, nedtecknade långt senare, om hur dynastins tre första faraoner var söner till en av Ras prästinnor i ett hieros gamos med solguden. Kungatiteln "Ras son" kom därefter i bruk.
Pyramiderna byggdes i mycket mindre skala än tidigare och i anslutning till dessa lät man uppföra soltemplen i Abusir. De första religiösa texterna, Pyramidtexterna, uppträdde i slutet av dynastin på väggarna inuti Unas pyramid i Sakkara. Adelsmännens mastabagravar uppfördes i stor skala och försågs med väggreliefer i en livfull konstnärlig utsmyckning.
Egypten under den femte dynastin hade vida kontakter med omgivande regioner, framförallt Byblos, Nubien, Palestina, Punt och Sinai. Kontakterna innebar såväl fredlig handel, krigsexpeditioner och gruvdrift.
Källor
- Björkman, Gun: De gamla egyptierna, Stockholm: Natur och kultur (1981).
- Baines, John och Málek, Jaromir: Atlas of Ancient Egypt, Oxford: Equinox (1984).
Se även
