Vincent, som redan 1882 som diplomat och finansman specialiserat sig på turkiska förhållanden, var 1899–1906 konservativ medlem av underhuset och 1912–1917 ordförande i kommissionen för handeln med dominions. Åren 1920–1926 var han ambassadör i Berlin, och hade stor andel i Dawesplanen 1924, samt påverkade Gustav Stresemann till den samförståndspolitik, som inleddes med Locarnofördraget och bekräftades med Tysklands upptagande i Nationernas förbund 1926. År 1929 började han utge sina minnen från Berlin under titeln An ambassador of peace. Vincent blev peer 1914 som baron D'Abernon och upphöjdes 1926 till viscount.
