Djos Per Andersson, kallad Dalpelle, född 3 juni 1814 i Färnäs, Mora socken, död 28 mars 1849, var en rövare som dömdes till döden för dråp på en vaktkonstapel vid Uppsala fängelse och avrättades genom halshuggning. Dalpelle var son till häradsmannen och riksdagsmannen Anders Pehrsson. Dalpelle tecknade själv ned sin biografi men de två skrifter som finns efterlämnade är nedskrivna av någon annan, förmodligen prästen A Löfvén. Dalpelle tecknade även ned en mindre ordbok över fångarnas hemliga språk romani som är på svensk romani uppblandat med ett stort antal svenska ord.[1]
Efter Dalpelles avrättningar hamnade hans avhuggna kranium, samt de tre översta ryggkotorna, i Anatomiska institutet i Uppsalas samlingar, och tillhör idag Gustavianum. I institutets katalog beskrevs Dalpelle som "mycket begåfvad".[2]
Bibliografi
- Dödsfången Djos Per Anderssons (Dal-Pelle) leverne. Testamente från stupstocken eller Strödda anteckningar ur en dödsfånges levnad, 1849, Uppsala
- En lifdömds betraktelse öfwer fånglifwet jemte en kort teckning öfwer Dios Per Andersons (Dal-Pelles) sista dagar, 1853
- Lexikon på Romani, handskrivet manuskrift från 1847
Referenser
Noter
Källförteckning
- Carling, Gerd; Lindell, Lenny; Ambrazaitis, Gilbert (2014). Scandoromani: remnants of a mixed language. Brill's studies in language, cognition and culture, 1879-5412;7. Leiden: Brill
- Janne Bäckman (2000) Testamente från stupstocken. Dalpelles egen berättelse, Orsa Tryckeri AB, ISBN 91-973989-1-8
- Fredrik Svanberg (2015) Människosamlarna : anatomiska museer och rasvetenskap i Sverige ca 1850-1950, The Swedish History Museum Studies 25, Stockholm: Historiska museet, ISBN 978-91-89176-56-0
Externa länkar
