Carolina Coronado, som var en diktare med mystisk dragning, slöt sig till romantiken och uppträdde redan mycket ung inom det litterära sällskapet El liceo de Madrid. "Hennes svärmiskt lyriska dikter utmärkas af djup känsla, gratie och musikaliskt välljud, men hennes popularitet har under senare tid varit i aftagande", skriver Adolf Hillman i Nordisk familjebok. En särskild uppmärksamhet väckte hennes El amor de los amores, som återför tanken på "Höga visan". Dikten Á la Palma, ett hyllningskväde till José de Espronceda, skrev hon vid 15 års ålder. Av Coronados övriga arbeten förtjänar Poesias (1843), med företal av Hartzenbusch, komedinEl cuadro de la esperanza, det historiskadramatAlfonso IV de Aragón samt, av romaner och noveller, Paquita (1851), La luz del Tajo (1854), Adoración och Jarilla att nämnas.
