Carmen Pomiès och Florrie Redford på omslaget till den argentinska tidskrift El Gráfico den 13 juni 1925.
Carmen Pomiès, född 29 september 1900, död 29 september 1982, var en fransk[1]friidrottare[2] med hoppgrenar som huvudgren. Pomiès deltog i flera franska friidrottsmästerskap[3] och blev bronsmedaljör vid de första Internationella damspelen i friidrott 1921 och var en pionjär inom damidrott.
Biografi
Carmen Pomiès föddes i mellersta Frankrike, i ungdomstiden var hon aktiv friidrottare och gick med[2] i kvinnoidrottsföreningen "Fémina Sport"[1] (grundad 1912) i Paris. Hon tävlade främst i kastgrenar[3] men var även aktiv i löpgrenar. Hon var också[4] aktiv[5] som fotbollsspelare.[1]
1920 deltog hon i sina första franska mästerskap (Championnats de France d'Athlétisme – CFA) då hon tog silvermedalj[3] i spjutkastning vid tävlingar 11 juli 1920 på Elisabethstadion i Paris, under samma tävling slutade hon på en 4.e plats i kulstötning.
1921 deltog hon vid Damolympiaden 1921 där hon tog bronsmedalj[2] i spjutkastning. Vid franska mästerskapen 3 juli samma år på Pershingstadion i Paris vann hon bronsmedalj[3] i spjutkastning och slutade på en 4.e plats i löpning 1000 meter. Senare samma år medföljde[1] hon åter Frankrikes damlandslag i fotboll på turné i England. Där övertalades hon att stanna i landet och spela för[5] "Dick, Kerr's Ladies", hon debuterade i laget 6 augusti 1921 i en match mot "Coventry Ladies".
1922 ingick[4] hon i Dick, Kerr's Ladies[5] när laget for på turné i Kanada och USA. Laget startade USA-turnén den 24 september[4] på Olympic Park i Clifton, New Jersey[6] med en match mot herrlaget "Paterson Silk Sox", matchen inför 5000 åskådare slutade med förlust 3-6. Den 8 oktober spelade laget[6] en match i Washington, D.C. mot "Washington Soccer Club" (åter ett herrlag). Pomiès stod åter i mål och räddade 11 av 15 skott mot mål, matchen slutade[6] 4-4.
Senare återvände Pomiès till Frankrike där hon fortsatte som fotbollsspelare. Under andra världskriget var hon aktiv[5] i Franska motståndsrörelsen. Efter kriget återvände hon till England där hon bosatte sig i Preston med sin livskamrat Florrie Redford. Pomiès dog 1982.
