Thors disputerade 1949 vid Helsingfors universitet och verkade därefter som docent och som äldre lektor vid Svenska lycéet och vid Nykarleby seminarium. Han var biträdande professor i nordisk filologi i Helsingfors 1958–1960, professor i svenska vid Jyväskyläs pedagogiska högskola 1960-62 och professor i nordisk filologi i Helsingfors 1963–1984. Han blev 1969 prodekanus inom den humanistiska sektionen. Han utnämndes till hedersdoktor vid Åbo Akademi 1974.[4]
Thors intresserade sig för ortnamnsforskning och för den finlandssvenska befolkningens ålder och geografiska ursprung. Hans digraste verk berörde fornsvenska, där han bland annat utredde latinets betydelse för svensk språkutveckling. Hans studie av den kristna terminologin i fornsvenskan har spelat en stor roll i diskussionen om den tidigaste utländska missionen i Sverige. Han skrev också mycket populärvetenskap.[4][5]
Thors var en ivrig språkvårdare och blev medlem i Svenska språkvårdsnämnden 1963 och ordförande 1965-84. Han skrev en språkspalt i Hufvudstadsbladet 1973–1985, Vasabladet 1966–1980 och Jakobstads tidning 1955–1958. Han medverkade också i radioprogrammet Språkväktarna 1977–1982.[4][5]
Ahlbäck, Olav mm., red (1980). Festskrift till Carl-Eric Thors 8.6.1980. Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland, 490. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. ISSN0039-6842. ISBN 951-9017-56-9
