Boris Savinkov

Boris Savinkov
Född	19 januari 1879 (g.s.) ​eller ​31 januari 1879[1] Charkiv[2]
Död	7 maj 1925[2][3][4] Moskva[2]
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland och Polen
Utbildad vid	Sankt Petersburgs universitet
Sysselsättning	Författare, terrorist, revolutionär, mördare
Politiskt parti
Socialistrevolutionära partiet
Redigera Wikidata

Boris Viktorovitj Savinkov, född 19 januari 1879 i Charkov, Lillryssland Kejsardömet Ryssland i nuvarande Ukraina, död 7 maj 1925 i Moskva, var en rysk politiker, terrorist och författare.

Savinkov tillhörde det socialistrevolutionära partiet och organiserade många våldsdåd mot tsarregimen, till exempel morden på inrikesminister Vjatjeslav von Plehve 1904 och storfurst Sergej Aleksandrovitj året efter. Han fängslades, dömdes till döden men lyckades fly till Frankrike. Efter februarirevolutionen 1917 återvände han till Ryssland och utnämndes till biträdande krigsminister under Aleksandr Kerenskij i den provisoriska regeringen.

Savinkov tvingades lämna regeringen i augusti 1917 sedan Kerenskij, som nu efterträtt Georgij Lvov som premiärminister, förlorat förtroendet för honom efter Kornilov-affären. Efter oktoberrevolutionen 1917 stred Savinkov mot bolsjevikerna och för den vita armén i ryska inbördeskriget. Efter motgångar i inbördeskriget tvingades han åter fly till Frankrike 1920. Han återvände 1924 till Ryssland i syfte att samarbeta med bolsjevikerna. Han fängslades dock genast och dömdes till döden. Året därpå dog han i Lubjanka, antingen genom självmord eller en mer sannolik avrättning.^[5] I samband med den sk läkarkomplotten 1952, då framförallt judiska läkare anklagades för avsikten att mörda ledande medlemmar i politbyrån krävde Stalin ”Slå dem. Vad är ni för ena? Vill ni vara större humanister än Lenin som beordrade Dzerzjinskij att kasta ut Savinkov genom fönstret?” ^[6]

Savinkov var även känd som författare och skrev under pseudonymen Ropsjin. På svenska finns En terrorists memoarer (Vospominanija terrorista) (översättning Kjell Johansson, Murbräckan, 2003)

Källor

• Norstedts uppslagsbok, tryckt 1927

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Boris Savinkov, 3 mars 2009.

1. Nikolaj Skatov (red.), Русская литература XX века. Прозаики, поэты, драматурги, 2005, ISBN 5-94848-307-X.^{[källa från Wikidata]}
2. ^ [ ] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Савинков Борис Викторович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.^{[källa från Wikidata]}
3. SNAC, SNAC Ark-ID: w6bc4p66, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
4. Babelio, Babelio författar-ID: 164025, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
5. Zygar, Michail (2018). Imperiet måste dö- vittnesskildringar inifrån den ryska revolutionen. sid. 618 
6. Brent, Jonathan (2009). Stalins arkiv. sid. 18