Jean-Marie-Mathias-Philippe-Auguste de Villiers de l'Isle-Adam, född 7 november1838 i Saint-Brieuc, död 18 augusti (eller 19 augusti) 1889 i Paris, var en fransk författare och en av de tidigaste företrädarna för symbolismen. Av sin familj kallades han Mathias, av sina vänner Villiers och av alla andra Auguste. Hans verk är skrivna i en romantisk stil. De är ofta fantastiska i sin uppläggning och fyllda med mysterier och skräck. Viktiga bland dessa är det lyriska dramat Axël, romanen L'Ève future och novellsamlingen Contes cruels. Han myntade termen "android" (andréide på franska) i L'Ève future. Han trodde att människans egen fantasi har större möjlighet till skönhet än verkligheten själv. Mot slutet av sitt liv umgicks han med en ung Maurice Maeterlinck i Paris och Villiers lärde ut mycket av symbolismens tekniker, vilket troligen blev avgörande för Maeterlincks författarskap.
De verk av Villiers de l'Isle-Adam som finns på svenska är
Fåvitska jungfrur och andra hjärtlösa historier (översättning av Walborg Hedberg, 1922),
Hjärtlösa historier (översättning av Walborg Hedberg och E.N. Tigerstedt, publicerad i "Modern världslitteratur: de levande mästerverken, volym 18", 1944),
Den finaste middagen i världen (översättning av Hjalmar Söderberg, publicerad i "Utländsk humor i text och bild", 1950) och
De älskande i Toledo (en av novellerna i Histories insolites, översättning av Lars Bjurman, publicerad i "Fantastika", 1964).
