Anmälningspliktig sjukdom är i Sverige en sjukdom som, när den upptäcks, enligt föreskrifter i smittskyddslagen, smittskyddsförordningen eller andra smittskyddsförordningar skall anmälas av behandlande läkare till smittskyddsläkaren i regionen och till Folkhälsomyndigheten.
Läkare har anmälningsplikt enligt 2 kap. 5 § smittskyddslagen och anmälan bryter den sjukvårdssekretess som gäller enligt Offentlighets- och sekretesslagen med stöd av 8 kap. 7 § smittskyddslagen. Anmälningsplikten gäller inte bara behandlande läkare utan även läkare vid mikrobiologiska laboratorier samt patologer och rättsmedicinare som utför obduktioner. Den information som ska vidarebefordras specificeras i smittskyddslagens andra kapitel som: namn, personnummer/samordningsnummer, adress, sannolik smittkälla, sannolik smittväg, åtgärder som vidtagits för att förhindra smittspridning och slutligen alla andra uppgifter av betydelse för smittskyddet. Patienten är skyldig enligt smittskyddslagen att medverka för att förhindra smittspridning.[1]
Vilka sjukdomar som skall anmälas varierar betydligt från land till land, där Sverige, Finland och Norge har bland de mest omfattande systemen.
Folkhälsomyndigheten sammanställer en förteckning över vilka sjukdomar som är anmälningspliktiga. Många av de anmälningspliktiga sjukdomarna är också klassade som smittspårningspliktiga, varav flera är klassade som allmänfarliga, varav endast fyra betraktas som så skadliga att de är klassade som samhällsfarliga.[2] Vilken status olika sjukdomar har bestäms av vilka som ingår i smittskyddslagens och smittskyddsförordningens bilagor och är föremål för löpande revision.[1][3] Den 15 december 2020 var de:
