Abel de Pujol studerade först under Davids ledning och sedan i Rom, där han så ivrigt ägnade sig åt att studera antiken att till och med hans religiösa figurer blev hållna i starkt antikiserande stil. Hans arbeten bär prägel mer av energisk flit än av stor talang. Hans stora målningar, av vilka de flesta är religiösa, finns i kyrkor och museer, dels i Paris, dels i franska provinsstäder.
Bland de mera berömda är Britannicus' död (1814, i Dijon), den Helige Stefan (1817, i Saint Étienne i Paris), Cæsar på väg till senaten (1819) samt Marias begravning (1819 i Notre Dame i Paris). Hans försök att ge nytt liv åt freskomåleriet (till exempel i Sankt Rochuskapellet i Saint-Sulpice i Paris) var mindre lyckade.
_Sisyphe_roule_%C3%A9ternellement_son_rocher_-_Alexandre-Denis_Abel_de_Pujol_-_Mus%C3%A9e_de_Cahors_Henri-Martin.jpg)
