Landet är tätast befolkat i provinserna kring Kabul. Andra tätbefolkade områden finns i Heratområdet i väster, på slätterna runt Kunduz i norr, i Nangaharprovinsen i öster samt längs floderna i provinserna Kandahar och Helmand i söder.[4]
Tre naturområden
Slättland i norr 2012
Större delen av landet består av otillgängliga bergsområden som utgör den västliga delen av Himalaya. Den långsmala Wakhan-korridoren i nordöst skjuter in som en kil mellan Tadzjikistan och Pakistan i bergsmassivet Pamir och har också en kort gräns mot Kina. Sydväst därom sträcker sig Hindukush in mot centrala Afghanistan och delar sig i en solfjäderformad serie bergskedjor åt väster, sydväst och söder. Området präglas av djupa trånga dalar mellan höga berg.[5]
Längst i norr finns ett gräsbevuxet slättområde som delvis består av bördig lössjord. Det sluttar ned mot floden Amu-Darja och är den del av den centralasiatiska stäppen.[5][6]
Ett relativt låglänt område i sydväst utgörs till stor del av öken och saltträsk.[5]
På grund av brist på vatten är endast cirka 12 procent av landets yta (650 000 kvadratkilometer) odlingsbar.[7] Endast 3 procent av ytan är täckt av skog, främst i öster och på de södra sluttningarna av Hindukush.[8]
Berg
Landets högsta berg är Nowshaq (7492 meter över havet), som ligger på gränsen mot Pakistan vid södra gränsen av Wakhankorridoren i nordost.[9] För Hindukush som helhet är medelhöjden cirka 4 500 meter över havet.[10]
Floder
Kabulfloden i huvudstaden Kabul, januari 2009
Det afghanska höglandet utgör en vattendelare mellan Central- och Sydasien och från detta rinner floder i alla riktningar men framför allt från nordost mot sydväst. Den största av dessa är Helmandfloden, som utmynnar i Hamunsjön, ett sjö- och våtmarkssystem i Sistan-bäckenet i sydväst.[11]
Hari Rud rinner västerut, passerar Herat, utgör en del av gränsen mot Iran och flyter sedan norrut och förlorar sig i öknen i Turkmenistan.[12]
Kabulfloden och dess bifloder avvattnar höglandet österut och förenar sig med Indus i Pakistan.[13] Detta är det enda av landets flodsystem som rinner ut i havet.[14]
Afghanistan har inlandsklimat med varma somrar och kalla vintrar. Under sommaren kan den västliga så kallade 120-dagarsvinden ge dagstemperaturer på upp till 50 grader. På vintern kan temperaturen i höglandet sjukna under 25 minusgrader.[5]
Torka råder i stora delar av landet, vilket gör att färskvattentillgången blir begränsad. Nederbörden faller nästan bara under vintern (december till april), i bergen oftast som snö. Ett litet område kring Jalalabad i öster kan nås av indiska monsunvindar och är varmt och fuktigt.[5]
Afghanistan ligger i ett geologiskt aktivt område i kanten av den Eurasiska kontinentalplattan, och det är ständigt risk för jordbävningar som i sin tur kan förorsaka jordskred i den branta terrängen.[19] I mars 2002 skakades provinserna Samangan och Baghlan av en serie skalv i vilka minst 1 800 omkom och tiotusentals blev hemlösa.[20] Totalt skadades över 4 000 människor.
Glaciärerna i Hindukush och Pamir har på grund av den globala temperaturhöjningen minskat med 30 procent under perioden 1965-2015. Detta har lett till bland annat laviner och jordskred. Tillsammans med minskad nederbörd bidrar det också till att det redan torra landet fått ännu större brist på vatten.[21]
Sjö och våtmarkssystemet i Sistan-bäckenet i sydväst har sedan det sena 1960-talet drabbats av upprepade fleråriga torkperioder som har förvandlat våtmarkerna till ofruktbar öken där vinden dragit upp väldiga sandmoln från de forna sjöbottnarna. Detta har drabbat både det vilda växt- och djurlivet i området och människornas möjligheter att försörja sig på jordbruk och boskapsskötsel anpassat till områdets tidigare karaktär.[11]
Kabul hör till de städer i världen som är värst drabbade av luftföroreningar, och forskningsgruppen State of Global Air beräknar att luftföroreningarna skördade 26 000 liv i Afghanistan under år 2017.[22]
