"Ack, vad för en usel koja" framförd av Sune Bohlin.
Ack, vad för en usel koja eller Fredmans epistel n:o 34, med undertiteln Till Movitz, när elden var lös i hans kvarter uti Kolmätargränden, är en av Fredmans epistlar, skriven i december 1771 av Carl Michael Bellman. Sången skildrar en brand i Kolmätargränden i Gamla stan, där Movitz hade sin bostad.[1]
Handling
Sången blandar satiriskt reportage, naturskildring, hjältedikt och domedagsvision; den är fylld av skrämda djur och människor, och olika intryck rapporteras precist och åskådligt. Movitz bostad sägs ligga vid "Sodoms murar", vilket antyder att branden är ett syndernas straff i likhet med berättelsen i Första Mosebok. Döden blickar ur Movitz ögon, och själv liknas han vid Aeneas vid Troja, vilket har gjort att man tolkat texten som en parodi på VergiliusEneiden.[1]
Fredman uppträder främst som reporter, i viss mån som tröstare. I slutet återgår han till sin roll som apostel, och formulerar en sensmoral om att jordens lycka lätt förgås.[1]
