I början av femtiotalet hade AC Cars endast sin ålderdomliga Two-litre på programmet. För att kunna erbjuda sina kunder något intressantare bad man John Tojeiro att konstruera en ny sportbil. Tojeiro hade byggt tävlingsbilar sedan slutet av fyrtiotalet och den nya modellen var en vidareutveckling av en bil han byggt åt Bristol Cars.
AC Ace introducerades på bilsalongen i London1953. Den hade en lätt ram och individuell hjulupphängning med tvärmonterade bladfjädrar runt om. Den öppna karossen hade tydliga drag av samtida Ferrari tävlingsbilar. Under motorhuven hittade man AC:s gamla tvåliterssexa. På papperet såg motorn modern ut, med överliggande kamaxel och motorblocket i aluminium, men den hade varit i produktion sedan 1919 och hade nu nått gränsen för sin utvecklingspotential. AC träffade därför en överenskommelse med Bristol om att använda deras BMW-baserade sexa och från 1956 kunde man få denna som tillval.
I slutet av femtiotalet meddelade Bristol att man skulle lägga ned tillverkningen av sin sexa. I stället vände sig AC till motortrimmaren Ken Rudd på Ruddspeed som levererade en trimmad Ford Zephyr-motor. Den versionen tillverkades bara i runt 40 exemplar. Därefter fokuserades intresset på Carroll Shelby och AC Cobra.
AC Aceca
På bilsalongen i London1954 presenterades coupé-versionen AC Aceca. Karossen hade, liksom Aston Martin DB2/4, en stor bagagerumslucka. Tekniskt var bilen identisk med den öppna Ace, men tack vare den täckta karossens bättre aerodynamik hade Aceca högre toppfart.
