8764 Gallinago |
Upptäckt[1] |
---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
---|
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
---|
Upptäcktsdatum | 29 september 1973 |
---|
Beteckningar |
---|
MPC-beteckning | (8764) Gallinago |
---|
Alternativnamn | 1109 T-2, 1976 JJ4, 1995 MN[1] |
---|
Uppkallad efter | Beckasiner[3] |
---|
Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
---|
Omloppsbana[4] |
---|
Epok: 21 januari 2022 |
Aphelium | 2,788 AU |
---|
Perihelium | 2,017 AU |
---|
Halv storaxel | 2,403 AU |
---|
Excentricitet | 0,1604428 |
---|
Siderisk omloppstid | 3,72 år |
---|
Medelomloppshastighet | 19,21 km/s |
---|
Medelanomali | 68,33° |
---|
Inklination | 2,229° |
---|
Longitud för uppstigande nod | 333,2° |
---|
Periheliumargument | 292,9° |
---|
Fysikaliska data[1] |
---|
Absolut magnitud (H) | 15,44[4] |
---|
8764 Gallinago eller 1109 T-2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 29 september 1973 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter fågeln Beckasiner.[3]
Den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser