| 14287 2777 P-L |
| Upptäckt[1] |
|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey,
T. Gehrels,
CJ van Houten,
I van Houten-Groeneveld |
|---|
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
|---|
| Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
|---|
| Beteckningar |
|---|
| MPC-beteckning | (14287) 2777 P-L |
|---|
| Alternativnamn | 2777 P-L, 1989 GQ[1] |
|---|
| Småplanetskategori | Asteroidbältet
Nysa-asteroid[2] |
|---|
| Omloppsbana[1] |
|---|
| Epok: 13 september 2023 |
| Aphelium | 2,8043 AU |
|---|
| Perihelium | 2,0096 AU |
|---|
| Halv storaxel | 2,4069 AU |
|---|
| Excentricitet | 0,1650 |
|---|
| Siderisk omloppstid | 1363,9 d (3,73 år) |
|---|
| Medelanomali | 43,292° |
|---|
| Inklination | 2,928° |
|---|
| Longitud för uppstigande nod | 159,418° |
|---|
| Periheliumargument | 100,031° |
|---|
| Fysikaliska data[1] |
|---|
| Diameter | 3,23 km |
|---|
| Albedo | 0,387 |
|---|
| Absolut magnitud (H) | 14,63 |
|---|
2777 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet.
Asteroiden har en diameter på ungefär 3 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser
